Lyxiga råvaror i överflöd

Ogräs och andra vilda växter ligger numera på finkrogarnas tallrikar. Det allra enklaste har paradoxalt nog blivit exklusivt. Och med lite fantasi kan vi vanliga matlagare helt gratis följa i mästerkockarnas spår. 

Måndagen den 8 juni 1914 var disig och regnig, men en hygglig nyhetsdag för londonpressen. Polisen hade kvällen innan arresterat en mystisk man som förklädd till tjänare befann sig i Buckingham Palace inte långt från drottningens egen bostad. 
För The Times kom denna lösnummersäljande händelse nog trots allt något olägligt. Redaktionen hade utgått från att inget av större intresse skulle inträffa under helgen och förberett ett specialnummer om livsmedel som skulle inleda nyhetsveckan. 
En av skribenterna funderade – lyckligt omedveten om det världsomfattande krig som skulle bryta ut bara några månader senare – kring begreppet lyxmat. Det luxuösa är det svårfångade, var artikelns inte alltför djärva slutsats. Sköldpaddor, hajfenor och tryfflar – det som bara är ett fåtal förunnat. Om den stora massan slevade i sig rysk kaviar vore det givetvis inte lika eftertraktat längre för tidningens burgna läsekrets. 
Jag fastnar dock för det inledande stycket, som är lika träffsäkert idag:
”Lyxmat bör inte förväxlas med sådana livsmedel som är dyra för att de säljs under fel säsong. På vintern kostar en jordgubbe kanske half a crown och räkorna på Paris restauranger ligger ibland på en franc styck, men varken jordgubbar eller räkor är lyxvaror vid rätt tidpunkt och på rätt plats.”
När jordgubbspriset om några månader är som lägst smakar de ju – fantastiskt nog – dessutom som bäst, kan man tillägga.  
Och under särskilt lyckosamma förhållanden kan de allra de yppersta råvarorna faktiskt vara helt gratis! Som just nu. Då kroppen efter den långa vintern skriker efter klorofyll och hagarna, skogarna och städernas parker bara står där och väntar på att vi ska ta för av oss av de många utsökta och kostnadsfria möjligheterna.   
På annandag påsk vadade vi genom ett doftande hav av gotländsk ramslök. 400 kronor kilot kan den kosta i storstadens specialbutiker så den där hagen intill byvägen och kyrkan måste vara värd åtskilliga tusen. Men när den korta säsongen om någon månad är över och löken går i blom kommer nästan vartenda vitlökssmakande blad att stå kvar. För så brukar det vara.
Vi plockade korgen full och gjorde en salsa verde – till den grillade abborren – med sardeller, olivolja och den vilda löken som huvudingrediens. 
Dagen innan njöt vi av en skönt vårgrön soppa på de nässlor som växte runt knuten. Och någon kväll senare blev det sallad på nyplockade maskrosblad och ängssyra med stekta sidfläsktärningar och pocherat ägg.
”Späda blad” brukar de kallas på de allra främsta finkrogarnas menyer. 

Tillägg
Ramslök, som i Sverige är känd sedan medeltiden, förekommer i landets sydliga landskap och växer ymnigt på Gotland. Bladen påminner till utseendet om liljekonvaljens och brukar kunna skördas från slutet av april till slutet av maj. Rå ramslök i en sallad passar utmärkt, men den kan även användas i såser, soppor och pajer.
Den misskända maskrosens blad, som ingår i de franska och de italienska köken, bör plockas innan de har hunnit bli för grova. Om de inte är riktigt späda bör man ta bort mittsträngen. Gör en sallad med olika blad där maskrosen står för beskan.  
Webbsajten skogsskafferiet.se och Inger Ingmansons bok ”Kan man äta sånt?” innehåller mängder av matnyttiga tips där vilda växter ingår.