Om du vandrar genom en shoppinggalleria eller en flygplats slås du kanske av det stora antalet matställen. Men chansen att bli serverad en genuin rätt som har tillagats på plats är i det närmaste obefintlig. Trots alla löften om ”hemlagat” är det nödtorftigt uppiffade halvfabrikat som står på menyn.

För den som driver ett gatukök är det lättare att få tillstånd att servera pulvermos fullt av E-nummer än riktigt potatismos. Patienterna på Stockholms sjukhus får numera fabriksmat i svarta plastlådor. Och inom skolan och äldrevården lägger man ned tillagningsköken på löpande band.

En rädsla för vanlig traditionell matlagning växer fram. Hembakade bullar anses vara mer riskfyllda än industritillverkade. Och många förskolor förbjuder barnen att vara med i köket och ibland även att bre sina egna smörgåsar. 
Beslutsfattarna gynnar de storskaligt framställda livsmedlen som uppfattas som både billigare och säkrare. Ändå är det just i de jättelika matfabrikerna som farliga bakterier lättast sprids.

I Döden i grytan pekar Mats-Eric Nilsson och journalistkollegan Henrik Ennart på industrimatens många problem. Ännu är det dock inte försent att hitta tillbaka till de autentiska smakerna och den sanna matupplevelsen, är deras optimistiska slutsats.