Lätt att gilla viltkött

När det har börjat smälla i skogarna blir många av oss sugna på vilt. Älg, rådjur, hjort, vildsvin och fågel! Men hur får en vanlig stadsbo utan jägarexamen tag i sådana delikatesser?

Under nästan ett helt år gick jag ofta beväpnad. När som helst kunde jag kasta mig ned på backen och skicka iväg en ilsken salva från det slitna vapen som dinglade i en läderrem från min ganska späda högeraxel.
Därefter har jag inte avlossat ett skott; ett par missriktade hagelsvärmar efter några stackars beckasiner i den där egyptiska oasen för mer än tre decennier sedan kan väl knappast räknas. 
På senare tid har jag dock börjat känna mig alltmer lockad att åter dra till skogs med bössa i hand. Jag tjusas inte på något sätt av själva skjutandet – vapenintresserad var jag senast i femårsåldern – utan av viltet. 
Väl ute på passet skulle jag säkert fångas av jaktens högspända drama med sin uråldriga rollbesättning, men att släcka en annan varelses liv traktar jag inte ett efter.
Det är bara det hyperekologiska och smakrika köttet jag vill åt.
Medan jägarnas huvudproblem verkar vara att deras toppmatade frysboxar är alltför sprängfyllda letar jag och andra likasinnade stadsbor ofta förgäves efter älg, hjort, vildsvin eller fågel bland butikernas evinnerliga plasttråg med kött från inspärrade grisar och nötdjur. Viltet svarar faktiskt bara för fyra procent av skogslandet Sveriges totala köttkonsumtion. 
Nyligen fick jag visserligen fatt i två vildänder från Ornö som med portvinssås och trattkantareller blev en minnesvärd fredagsmiddag. Kapet gjordes dock i en liten annorlunda fiskaffär med tydliga delikatessambitioner, och inte i någon av de stora kedjebutikernas skriande andlöshet.
Men även på den här fronten håller det nu sakta men säkert på att ljusna. Flera projekt ute i landet arbetar med att popularisera viltmaten och göra den med lättillgänglig även för alla oss utan licens. Jägarförbundet inser att detta kan vara en förutsättning för att deras medlemmar även i framtiden ska få jaga vidare i relativt stor frihet. 
”Istället för att köpa en frys till” uppmanas landets jägare att erbjuda köttet till privatpersoner, butiker, restauranger och vilthanteringsanläggningar. Varje jägare har i Livsmedelsverkets Sverige faktiskt rätt att sälja exempelvis en färdigstyckad vuxen älg, tio rådjur eller tusen änder.
Meningen är att viltet inte bara ska dyka upp på finkrogarnas tallrikar eller när vi fyller jämnt – utan i högst vardagliga sammanhang. Sedan 2010 anordnas under jaktsäsongen en särskild viltmatsvecka i Mellansverige. I år är målet att en miljon portioner viltkött ska serveras i förskolor, skolor, äldreboenden och på restauranger under den vecka som inleds med den 5 november.
Förresten fick jag just veta att min närmaste Coop in en laddning hjort- och älgkött nu på fredag. 
Kanske kan man ändå klara sig utan jägarexamen.

Tillägg
Viltköttet är magert, och blir torrt och trist om det blir genomstekt. Här kommer Jägarförbundets bästa tips. 
1. Tina fryst kött snabbt, gärna i kallt vatten.
2. Rumstemperera köttet i minst 30 minuter före stekning.
3. Hetta upp pannan ordentligt när köttet ska brynas i pannan. 
4. Använd gärna köttermometer i ugnen. 56–58 graders innertemperatur är bra för älg, rådjur och gjort. Minst 64 grader för vildsvin.
5. Lång tid på låg ugnstemperatur, 110–125 grader, ger bra resultat. Älg kan ugnsstekas på ännu lägre temperatur.
6. Låt köttet vila innan det skärs upp, så att det behåller sin köttsaft.