Hur reagerar branschen på kritiken?

Den växande konsumentopinionen mot det stora antalet tillsatser i maten tvingar livsmedelsbranschen att agera. Många tillverkare arbetar med att sanera produkter som genom den pågående debatten annars riskerar att bli svårsålda.

Försäljning av mat bygger i hög grad på förtroende. Ett varumärke som hamnar i vanrykte kan på kort tid tappa viktiga marknadsandelar. Konsumenten, som har svårt att byta bredbandsleverantör eller försäkringsbolag, kan med lätthet välja en annan smörgåsskinka än den hon köpte igår. 
Vanligtvis går vi på autopilot genom butiken och plockar åt oss de matvaror vi känner igen. Men den pågående tillsatsdebatten får en växande grupp konsumenter att stanna upp och vara beredda att ompröva sina invanda köpmönster och produktval.  Kritiska kunder börjar vrida och vända på förpackningarna, för att leta efter innehållsförteckningen, och jämför nu inte bara priser utan även matens kvalitet. För en del blir slutsatsen att det är bättre att baka brödet själv än att köpa det industriellt framställda.
Detta kan förstås göra såväl fabrikanter som butikskedjor nervösa. Hur ska man göra för att minska antalet tillsatser? Hur många kunder är egentligen beredda att betala för bättre varor?
Många producenter verkar dessutom vara tagna på sängen av den snabbt uppflammande tillsatskritiken. Så sent som i oktober 2007 sade både Ica och Axfood att de inte hade några planer på att ta bort smakförstärkarna, varav mononatriumglutamat (E621) är den i särklass vanligaste. 
”Det är svårt att bara kasta ut en tillsats som är godkänd”, svarade Ica när Göteborgs-Posten undersökte inställningen i branschen. ”Glutamat har varit ifrågasatt i 20–30 år. Det ingår i en stor del av sortimentet. Som det är nu har vi inga omedelbara planer på att dra in det, så länge det inte finns några studier som visar att det är farligt i sig”, var Axfoods svar.
Sedan dess har inga nya avgörande rön presenterats kring ämnets farlighet, men många konsumenter uppfattar smakförstärkarna som tecken på dålig matkvalitet eftersom producenten på konstgjort sätt måste förhöja smaken.
Branschen har därför tvingats byta fot och det blir därför allt svårare att hitta E621 på såväl Icas och Axfoods som på deras konkurrenters hyllor. Tillsatstillverkaren Nordfalk märker hur allt färre livsmedelsproducenter vill köpa kryddmixer där E621 ingår.
Dafgårds är nog den mattillverkare som gått längst i det pågående saneringsarbetet. Deras färdigrätter fick stark kritik i inledningen av tillsatsdebatten och företaget upprättade snabbt en lista med 108 tillsatser som man ska arbeta bort ur produktsortimentet. Jennys kåldolmar som för två år sedan hade 67 ingredienser har idag en tredjedel så många.
Och fler följer efter. I ett brev till mig skriver Procordia Foods vd Mikael Aru att företaget sedan i höstas fokuserar på ”att så långt som möjligt reducera antalet tillsatser”.  Företaget – som har varumärkena Felix, Ekströms, Önos, Bob, Grandiosa, FunLight och Risifrutti – hade fram till i mars i år minskat antalet använda tillsatser till 79. Målet är att andra halvåret nästa år komma ned till 50.
Men detta är ingen enkel process. Livsmedelsindustrin har under decennier utvecklat storskaliga system där många produktionsanläggningar har blivit som vilken processindustri som helst.  I fabriken sammansätts ingrediensmixer från hela världen. Och i dessa produktkomponenter ingår många av de tillsatser vi sedan hittar på förpackningarnas långa innehållsförteckningar.