För mycket av det goda

Såväl fulkrogens lunchbuffé som finkrogens niorättersmeny utsätter sina gäster för ett alltmer utstuderat smakbombardemang. Men vem har sagt att det är mängden smaker som ger den största upplevelsen?

På betryggande avstånd från helgerna vågar jag här och nu erkänna att för mig är julbordet klart överskattat. Visst bjuds antal efterlängtade säsongsdelikatesser, men den stora mängden disparata rätter är problemet med nästan all buffémat – med meze och tapas som två lysande undantag. 
Det går förstås att metodiskt navigera sig fram längs smörgåsbordet, och följa noggrant uppgjorda turer; men man kan lätt bli smakförvirrad och tappa känslan för de enskilda ingredienserna och smårätterna. Och kombinationerna på den trots allt begränsade tallriken riskerar, om man inte på sin vakt, att blir lika halsbrytande som smörgåstårtans geggiga blandning av skagenröra, leverpastej, salami, lax, skinka och burkclementiner. 
Julmaten har vi trots allt en viss vana vid att hantera. Men nu satsar många lunchrestauranger på ett dagligt bufféupplägg. Då serveras allsköns maträtter,
– gärna med tacos som ett av de stående inslagen – med den försåtligt frikostiga uppmaningen ”Ät så mycket du orkar!”. Friheten är total, så varför inte lägga kåldolmar i tacosskalen och toppa med den kokosmjölk som hör till kycklingen? 
Och i andra änden av krogskalan, på de verkligt fina matställena, är det sedan länge sju- och niorätters menyer som gäller. Lyckligtvis kommer dessa inte in samtidigt, men det smakmässiga fyrverkeriet kan bli lika bedövande. 
Varje rätt innehåller minst fem smakgivande ingredienser. Det blir 45 stycken på en niorätters meny. Till denna hör vanligtvis ett så kallat vinpaket, med olika viner till varje rätt. Alltså ytterligare nio. Och som om detta inte räckte kommer dessutom kanske tre aptitretare – amuse bouche – med tre ingredienser vardera. Det blir sammanlagt 63, vilket ändå är lågt räknat eftersom varje ingrediens i sig består av en myriad av olika smakämnen. Egentligen är det kanske dem man vill upptäcka och njuta av, när man har bänkat sig för en krogkväll, men risken är att de drunknar i det tilltagande bruset. Att de ekologiska gårdsgriskinderna så att säga har rökts förgäves.
Människan har ett fascinerande smaksinne, men för de flesta finns tydliga begränsningar när det gäller vad som kan tas in vid ett och samma tillfälle. Mycket rika amerikaner kan få betala enorma summor för att under en kväll prova 100 ytterst exklusiva viner. Vem sade något om pärlor och svin?
 
Tillägg

Här är tre tips för den som vill undvika att bli smakbedövad:
1. Håll en fast kurs vid det dignande smörgåsbordet. Fokusera kanske på fisk den här gången och skippa prinskorven. Alla rätter behöver ju inte ätas varje gång. Träna på påskbordet!
2. Fundera över om du verkligen vill ha finkrogens mångrättersmeny. En väl vald trerätters, som dessutom brukar innefatta någon aptitretare, kan bli nog så festlig och minnesrik.  
3. Inse att en ostbricka som ingår i en måltid inte tvunget måste bestå av en handfull ostar av olika typer. Det går mycket väl att satsa på en rejälare bit av en enda ost, och testa en ny nästa gång.