Våga skippa barnmenyn

Många restauranger har särskilda barnmenyer, som brukar domineras av korv och glass, eftersom detta anses vara det enda barnen kan förmås att gilla. Men måste det verkligen vara så?

Efter att ha tillbringat en junisöndag på stranden strosade vi sent på eftermiddagen runt i Fayence, i östra Provence, och letade efter en lämplig restaurang. 
Vi stannade vid en fyrarättersmeny som gjorde oss båda riktigt sugna. Förrätt, varmrätt, ostar och dessert. Ingen lyxkrog direkt, men genuin och antagligen vällagad mat, och därför precis vad vi var ute efter. 
Att det inte verkade finnas någon à la carte gjorde inget; vi hade ju ändå tänkt ta kvällens meny. Några priser fanns heller inte utsatta, men det kunde nog inte vara särskilt dyrt. Stället som skymtade på andra sidan staketet såg väldigt enkelt ut.  
Så upptäckte vi att den måltid vi fastnat för stod under rubriken ”Vendredi”, vilket tyvärr bara kunde tolkas som ”fredag”, och någon söndagsmeny hade man tydligen inte brytt sig om att sätta upp. 
Ändå var det först när jag tryckte ned handtaget till grinden och märkte hur obönhörligt låst den var, som vi insåg vårt misstag. 
Att den lockande krogmenyn var en skolmatsedel.
Snart fem senare står jag och spanar ut över den vidsträckta lunchbuffén på Ålandsbåten Isabella. Ett överdådigt smörgåsbord med rader av kalla och varma delikatesser som de många passagerarna lystet kan välja och vraka bland.
Min blick fastnar dock på ett oansenligt serveringsbord en bit bort. Under skylten ”For kids” finns ett närmast övertydligt budskap med en högst begränsad matsyn. Prinskorv, köttbullar, pommes frites, senap och ketchup plus några bleka tomatklyftor och gurkbitar.   
När jag var liten satt vi ungar vid ett särskilt bord och fick specialkost när vi hade främmande, som det hette då. En uppdelning som idag lyckligtvis känns ganska förlegad, men som i krogvärlden i stor utsträckning lever kvar. 
Varför måste barnen ha en särskild meny och hur kommer det sig att den kulinariska fantasin inte sträcker sig längre än till korv och glass? frågade sig den finländske tvåbarnspappan och EU-ministern Alexander Stubbe förra året i Finnairs ombordtidning Blue Wings.
I sin krönika beskrev han restaurangernas barnmat som ”en förolämpning mot barnen och deras smaklökar” och föreslog att de yngre gästerna istället genomgående borde erbjudas mindre portioner från den ordinarie menyn. 
”Matvanor grundläggs i unga år och det finns ingen anledning att lära barnen att äta skräpmat”, skrev den diplomatiskt leende men ganska upprörda pappan, som manade till revolt mot det rådande systemet med följande appell:
”Nästa gång du äter ute med dina barn, begär bättre mat!”
Kanske lite provensalsk skolmat.

Tillägg
Barn kan ju vara ganska konservativa när de sitter vid middagsbordet. Den förälder som vill bredda deras smakspektrum måste ofta vara lite uppfinningsrik. I den nyutkomna boken Kökshjältar, som jag skrev om i förra veckan, finns många goda tips:
• Låt barnen vara med i köket.
• Använd så kallade smakbryggor genom att bygga vidare på välbekanta smaker. Om barnen gillar ketchup kan man använda det för att smaksätta en fisksås – och förstås tala om vad man gjort – för att få dem att prova att äta sås.
• Berätta om vad som står på bordet och prata sedan om något annat under måltiden. Kommentera inte om barnen äter mycket eller lite. Om de inte tycker om såsen kan de ta en klick smör istället och den som har svårt för pasta kan byta den mot bröd.