Bot mot äppelslöseriet

Somliga har på tok för mycket. Andra inget alls. Vad gör vi åt det årligen återkommande äppelproblemet? Lär av engelsmännen!

Så här några veckor efter valet kan det vara på sin plats att konstatera att inte heller i det svenska äppelriket är det särskilt jämlikt. Medan de flesta medborgare är hänvisade till livsmedelshallarnas bleka sortiment får en minoritet av trädägare så rika skördar att de inte hinner – eller ids – ta rätt på frukten. 
Istället för att komma till mänsklig nytta offras transparente blanche, discovery och gravensteiner åt maskarna, larverna och fåglarna. I bästa fall med en djup suck, men lika ofta en axelryckning. 
Exakt hur många hundra ton det kan handla om, vet väl ingen. Man behöver dock inte vara särskilt revolutionär för att anse att något borde göras åt saken.
Konfiskation av onyttjade äppelträd är inte mitt recept. Inte heller organiserade nattliga pallningsräder. Men visst kan det vara en aning provocerande när villaägare med dignande träd tar bilen till Ica för att köpa långväga royal gala och granny smith. Kanske är den enkla förklaringen att barnen eller barnbarnen vägrar äta något som smakar annat än sött eller har minsta prick på skalet. 
Det finns förstås många gamla och sjuka som mår illa av se hur den egna trädgårdens frukter förfars och som gör sitt yttersta för att de ska komma till nytta. Men om man inte har tilläckligt många intresserade anhöriga och alla ens vänner brottas med samma överskottsproblem, så blir äpplena ändå liggande i drivor eller står och ruttnar i sina papperskassar efter mödosamt ha samlats ihop.
Slöseriet blir inte mindre av att det i parker och på allmänningar över hela landet finns tusentals outnyttjade fruktträd. Sällan ser man väl någon kommunanställd, dagisgrupp eller skattebetalare som tar för sig av alla dessa äpplen, päron och plommon.
Så varför gör vi inte som i England. I detta väldiga äppelrike pågår sedan 2007 ett antal intressanta lokala projekt under det välfunna namnet Abundance, som betyder överflöd. Engagerade invånare – många av de mest aktiva är unga – arbetar på sin fritid med att ta tillvara så mycket som möjligt av områdets äpplen och annan frukt.
Samtliga herrelösa träd kartläggs och skördas. Av fallfrukten gör man must, sylt, och cider. Dessutom kan fruktrika privatpersoner få hjälp med plockningen mot att de skänker huvuddelen av sin skörd. 
Därefter distribueras den färska frukten och de förädlade varorna till förskolor, skolor och andra institutioner. 
Men vänta nu, skulle det verkligen kunna vara tillåtet här? 

Tillägg:
Som villaägare kan man faktiskt vara självförsörjande på äpplen från augusti till maj. Det kräver dock att ett genomtänkt sortval, som gör att frukten inte mognar samtidigt, och dessutom goda lagringsmöjligheter.
Eftersom detta ofta saknas är vi många som i dessa dagar håller på att dränkas av våra efterlängtade äpplen. Så vad göra när man då när man inte orkar äta fler, har tröttnat på pajerna, fyllt frysen med mos och dessutom gett bort kassvis? Plockar fram råsaftscentrifugen eller tar reda på om det finns ett musteri i närheten. (På www.svepom.se finns en lista).
Musten kan förstås drickas som den är, men även förvandlas till cider och vinäger. Att förgylla vintern med!