Det är verkligen inte lätt, vilken skinka är egentligen "genuin"? Jag köper ibland 2 hg skinka över disk till helgen, oftast gårdsskinka eller nån annan som ser "äkta" ut. Hur ska man veta???

Enligt en anställd i charkdisk måste det finnas konserveringsmedel i den skinka du köper över disk - annars skulle de få slänga mängder varje dag, speciellt som det blandas nöt, gris, korv mm.
Det finns dessutom en del annat i den kokta och rökta skinkan som inte är så bra.
Torkad skinka är bättre, men den kommer å andra sidan ofta långt ifrån. Miljöovänligt.
Och MSG - helt onödigt. På radion tog man upp den genuina Lönnebergaskinka i nyheterna igår.
Det kommer att hända saker på den kanten, det kan jag lova. Men vi vanliga konsumenter måste också höra av oss, inte bara massmedia. Och vi får aldrig slöa till. På dom bara!

Jag roade mig med att titta igenom ett antal olika korvar och påläggsskinkor på affären och kom fram till att det är svårt att gissa vad den innehåller utan att titta igenom innehållsförteckningen.
T.ex. så jämförde jag två stycken olika falukorvar från samma tillverkare. Den ena hade E621, medan den andra var utan. Jag tror den utan hette "falukorv" och den andra "gårdsfalu", eller något åt det hållet.

Smörgåspålägg var lika varierat.

Senast redigerat av Staffan (2008-02-27 12:11:40)

Konsumentförenignen i Stockholm har nmält Lönnebergaskinka till Konsumentverket, det ska bli intressant att följa detta ärende. Om inte Konsumentverket fäler detta så tycker jag att vi ska starta ett uppror!

"Lönnebergaskinkans recept påstås vara gammalt och beprövat. Tillagningsmetoden ska ”…ge en smak som inte går att få till på konstgjord väg”. I verkligheten innehåller skinkan sju olika tillsatser, varav en smakförstärkare. ”Lönnebergaskinka - Prima småländsk mat” står det i reklamen, trots att skinkan tillverkas i Halland. Nu anmäler Konsumentföreningen Stockholm (KfS) annonsen till Konsumentverket.
Se hela texten på http://tinyurl.com/2lcxqq

Deras anmälan till Konsumentverket:
"Annonsen ger enligt vår mening intryck av att skinkan tillverkas enligt gamla metoder. Konsumenten förväntar sig knappast att finna sju olika tillsatser i skinkan, särskilt inte smaksättaren mononatriumglutamat."
Hela texten:
http://tinyurl.com/2spcum

Jag köpte dansk ekologisk lufttorkad skinka på ICA i Malmö där jag bor... märket hette Aalbaek Specialiteter. Vet inte om de danska varorna är lika vanliga i resten av landet. Innehåll: skinka och salt (saltad för hand). Den var förstås snordyr, 80g kostade vanligtvis över 60 spänn, köpte den bara för att den var nedsatt pga kort datum. Danskarna är rätt bra på ekologiska charkvaror utan tillsatser, framförallt Irma har en hel del vettiga grejor. Men som sagt, bor man uppåt landet så är det kanske inte mycket hjälp...

Vi fick nog av all skitskinka och annat pålägg. Vi kom på att man kan röka själv. Min pappa har en rök som är super, det tar en dag att röka och då dänger man in många kilo egensaltat kött (av den sorten man vill ha, gärna närproducerat fläsk, skinka, bog, vilt osv). Sedan fryser man in i skivor.

Pappa röker ett par gånger om året, emellan gångerna kan man samla på sig kött i frysen som man vill röka. Det blir supergott och tillsatserna är endast salt och rök. Dessutom så går det inte åt så mycket på varje smörgås, det smakar så mycket mer. När man har egenrökt skinka i kylen så känner man lukten när man öppnar kylskåpsdörren. Pärsons skinkan luktar inte ens på mackan i fria luften.

Om man inte har egen rök så finns det rökerier man kan lämna in till. Bojkotta skitmaten fixa egen!

Parmaskinka innehåller bara skinka och salt, och är ändå inte grå...

Parmaskinka (prosciutto di parma) är inte rökt. Den är bara saltad och sedan torkad i över ett års tid.

Läs mer på: http://www.prosciuttodiparma.com/eng/info/making/

nedan är plockat från ica-kuriren.se

Finaste skinka efter Lönnebergarecept. Låter det smaskigt? Så här ser receptet ut: 1. Tumla muskler. 2. Lägg i skinn. 3. Rök och spruta in sju tillsatser.

Smörgåspålägget Lönnebergaskinka marknadsförs med småländsk idyll. Det talas om ett gammalt beprövat recept som ”ger en fin smak som inte går att få till på konstgjord väg.”

Så bra – tänker jag, trött på alla konstiga tillsatser med E-nummer – här finns pålägg från den hela skinkan på gris, bara saltad, rökt och skivad.

Men ingredienslistan är ungefär samma som på andra rökta skinkor på marknaden.

Det är sammanlagt sju E-nummer – konsistensgivare, konserveringsmedel och smakförstärkaren glutamat, E621.

Bakom varumärket Lönnebergaskinka finns företaget Sardus chark & deli. Jag ringer upp marknadsdirektören Martin Linde:

Vad menar du med att ”vi har fullt sjå med att inte ändra ett dugg i våra gamla beprövade småländska Lönnebergarecept”?
– Exakt vad det står. Vi tillverkar på det traditionella sättet.

Menar du att Emils mamma använde smakförstärkare E621?
–_Det vet ju både du och jag att så är det inte. Vi försöker göra skinkan på det sätt som den är gjord från början.

Så det handlar om hela bakdelen av en gris?
– Vi gör en helmuskelskinka, som görs av hela muskelpartier från skinkan. Man tar större köttbitar och tumlar dem, alltså masserar in salt.

Då frigörs bindväv, som används för att binda ihop skinkan när den läggs samman i en rund form. Vi har teknifierat en gammal process.

– I dag går det inte att producera en rökt skinka som det Serranoskinkaben som du antagligen ser framför dig, säger Martin Linde.

Men det går. I Västerås finns Carlströms charkuterifabrik, där nu tredje generationen charkuterist faktiskt tillverkar hel skinka som den är, saltad och upphängd i röken.

Charkmästare Micael Carlström har inget till övers för den skinka som säljs i kyldiskarna.

– Det är inte konsumenterna som har efterfrågat den. Det är fabrikanterna. De kan spruta ut köttet i skinn, vilket gör att alla skinkor blir lika stora.

– Det är jättebra hanteringsmässigt, för fabrikanterna sätter naturligtvis upp åtta så kallade korvar i maskinen och sedan bara sprutar det ut skivor.

På en riktig skinka, som vi gör den, blir det väldigt mycket spill när man skivar den. Men det är vad jag kallar rökt skinka.

Av: Anette Sievers